Utställning utan titel 2009
Utställningen har vissa beröringspunkter med min förra utställning på ID:I Galleri, hösten 2006. Den har vissa likheter tematiskt och formmässigt. Man skulle kunna tala om olika skikt av närvaro i det rent visuella och i utförandet som har sin motsvarighet i tillvarons med dess olika aspekter. Glasen jag visar på en vägg i utställningen är ett slags objet trouvé. Här är de fråntagna sin ursprungliga funktion som är att hindra från direkt insyn utan att för den skull ta bort ljus. Mönstret bidrar till att uppmärksamma att här bakom finns något du inte ska se, som hindrar blicken, samtidigt som den ska fånga den med sitt attraktiva mönster. Det är som om blicken får sin belöning trots besvikelsen över att inte kunna se igenom. Dekorationen som tröst!
På motsatt sida spelar linjer i två skikt tecknade med svart spritpenna på glas. När man rör sig i rummet vibrerar linjerna och blicken har svårt att fokusera.
Den kvadratiska bilden i fonden är gjord av tunn ståltråd virad i fyra lager så ett rutmönster uppstår både två och tredimensionellt. Triptyken undersöker yta och djup, framför och bakom, ljus och skugga, en lek med blicken.
I Det inre rummet står en kvadratisk glasskiva på golvet en decimeter från vägg, bemålad på baksidan med oljefärg. Färgen är applicerad med tre fingrar direkt på glaset i små cirkulära rörelser. Här är en strålkastare på stativ placerat. Ljusarrangemanget tillsammans med bilden skapar en dramaturgi som saknas i det yttre rummet.
Exhibition untitled 2009
The exhibition has some touch points with my previous exhibition at ID:I Gallery, autumn 2006. It has certain similarities thematically and formally. One could speak of different layers of presence in the purely visual and in the performance which has its equivalent in existence with its various aspects. The glass I show on a wall in the exhibition is a kind of objet trouvé. Here, they are deprived of their original function which is to prevent direct sight without removing light. The pattern helps to note that behind this there is something you should not see, which prevents the look, while at the same time capturing it with its attractive pattern. It is as if the eyes receive their reward despite the disappointment of not being able to see through. The decoration as consolation!
On the opposite side, lines in two layers play with black ink pen on glass. As you move around the room, the lines vibrate and your gaze is hard to focus.
The square image in the fund is made of thin steel wire cut into four layers so that a grid pattern is created both two and three-dimensional. The triptych examine the surface and depth, in front and behind, light and shadow, a play with the eyes.
In the inner room is a square glass slab on the floor, placed a decimeter from the wall, painted on the back with oil paint. The paint is applied with three fingers directly to the glass in small circular motions. Here is a spotlight on a tripod. The light arrangement together with the image creates a dramaturgy that is missing from the outer space.
