Beatrice Hansson

Verket byggde på min fars liv där han i 23 år bygger ett hus där allt blir fel. I verket ingick en text, ett fotografi, en relationshandling ritat av en arkitekt och ett hus skala 1:10.

Min installation ingick som en del i samarbetsprojektet Loving at home. Utställning på Edsvik konst och kultur, 2000

Min far köpte en fantastisk tomt högt uppe på ett berg med utsikt över havet och där skulle han bygga ett hus. Jag var sju år och ledsen för att han utan min vetskap hade sålt vårt sommarställe.

Vi bodde i ägget, en husvagn som stod nere vid vägen. Hela familjen hade huset som ett projekt och alla hjälpte till. Jag bar tegelsten uppför berget, för varje tegelsten fick jag fem öre. Det var ett riskfyllt arbete. De hemmagjorda stegarna kunde vara mycket hala. Pappa var på ett strålande humör. Mamma var det också konstigt nog, hon skrattade som om hon inte kunde låta bli. Egentligen förberedde hon sig på att skiljas.

Han skulle göra allting själv; han ritade huset, åkte upp till Dalarna och valde ut träd i skogen för att skickas till sågen, han sprängde en väg upp till tomten, han byggde huset.

Det gick några år och mina föräldrar skildes.Vi bodde fortfarande i ägget, som nu hade flyttats upp på tomten. Grunden till huset blev enormt hög. Han hade sprängt bort mycket för att kunna bygga ett garage. På tomten fanns nu ett litet fritidshus, en husvagn, en grund för det stora huset som tornade upp och allt som han hade samlat på sig under dessa år som kunde vara bra att ha när huset väl var färdigt. Dörrar, badkar, stolar fönster, toalettstolar, diskbänkar, tegel, brädor. Allt upphandlat och hittat på olika skrotar runt om i Stockholm. Tomten såg ut som ett slagfält.

Tiden gick och så småningom vill han visa mig det färdiga huset, 23 år har då gått. Jag åker dit med min familj. Han är stolt. Mycket stolt och väldigt glad. Han visar oss runt: Två enorma portar, garagedörrarna, fungerar som entré. Till vänster när man kommer in i garaget har han byggt ett kök. Ett långt, smalt, mörkt kök med små källarfönster högt upp. Man kan inte titta ut. En enorm trappa tornar upp sig framför ingången. Denna leder upp till andra våningen och till vardagsrummet som är väldigt litet i förhållande till trappan. Det är snarare ett rum runt trappan. Det står en soffa när man kommer upp som man måste förbi. Man får då gå på tvärsen för att inte ramla bakåt ner för trappan. Golvet har en grön heltäckningsmatta, sådana man har på kontor. När man går till vänster runt trappen finns en balkong som vetter åt norr in mot en mörk, snårig skog. Den öppna spisen på höger sida fick inte plats, den är vriden för att spjälorna runt trappan annars kan börja brinna när man eldar. Denna sida vetter mot söder med en vidunderlig utsikt över havet. Bakom trappan ligger två små sovrum. Ett matbord får plats utanför. Han frågar nyfiket vad jag tycker och jag säger att jag tycker det är synd att köket hamnade i garaget och balkongen åt norr.

-Det spelar väl ingen roll säger han och låter besviken.

"Villa Hansson or You will not become a man until you build your own house" 2000
 

The work was based on my father's life where he for 23 years is building a house where everything goes wrong. The work included a text, a photo, architectural drawings and a house in scale 1:10.

My installation was part of the collaboration project Loving at home. Exhibition at Edsvik Art and Culture, 2000

My father bought a fantastic plot of land high up on a mountain overlooking the sea and there he would build a house. I was seven years old and sad that he had sold our summer place without my knowledge.

We lived in the egg, a caravan that stood down by the road. The whole family had the house as a project and everyone helped. I carried bricks up the mountain, for each brick I got five cents. It was a risky job. The homemade ladders could be very slippery. Dad was in a great mood. Mom too, strange enough, she laughed as if she could not help it. Actually, she was preparing to divorce.

He did everything by himself; he made the architectural drawings, he went up to Dalarna and selected trees in the forest to be sent to the sawmill, he blew up a road up to the plot, he built the house.

A few years passed and my parents divorced. We still lived in the egg, which had now been moved to the plot. The foundation of the house became enormously high. He had blown away a lot to be able to build a garage. On the plot there was now a small holiday home, a caravan, a foundation for the big house that towered up and everything that he had collected during these years that could be good to have once the house was finished. Doors, bathtubs, windows, chairs, toilets, sinks, bricks, boards. Everything procured and found at various scrap yards around Stockholm. The plot looked like a battlefield.

Time passed and eventually he wants to show me the finished house, 23 years have passed then. I'm going there with my family. He's proud. Very proud and very happy. He shows us around: Two huge gates, the garage doors, serve as an entrance. To the left when entering the garage, he has built a kitchen. A long, narrow, dark kitchen with small basement windows high up. You can not look out. A huge staircase towers in front of the entrance. This leads up to the second floor and to the living room which is very small in relation to the stairs. It is rather a room around the stairs. There is a sofa when you get up that you have to pass. You then have to walk across so as not to fall back down the stairs. The floor has a green carpet, such as you have in the office. When you go to the left around the stairs, there is a balcony facing north towards a dark thick forest. The fireplace on the right side did not fit, it is twisted so that the slats around the stairs can otherwise start to burn when you fire. This side faces south with a wonderful view of the sea. Behind the stairs are two small bedrooms. A dining table fits outside. He asks curiously what I think and I say that I think it's a pity that the kitchen ended up in the garage and the balcony to the north.

-It does not matter, he says and sounds disappointed.