Beatrice Hansson

Utställning utan titel 2009

Utställningen har vissa beröringspunkter med min förra utställning på galler ID:I, hösten 2006. Den har vissa likheter tematiskt och formmässigt. Man skulle kunna tala om olika skikt av närvaro i det rent visuella och i utförandet som har sin motsvarighet i tillvarons med dess olika aspekter. Glasen jag visar på en vägg i utställningen är ett slags objet trouvé.  Här är de fråntagna sin ursprungliga funktion som är att hindra från direkt insyn utan att för den skull ta bort ljus. Mönstret bidrar till att uppmärksamma att här bakom finns något du inte ska se, som hindrar blicken, samtidigt som den ska fånga den med sitt attraktiva mönster. Det är som om blicken får sin belöning trots besvikelsen över att inte kunna se igenom. Dekorationen som tröst!

På motsatt sida spelar linjer i två skikt tecknade med svart spritpenna på glas. När man rör sig i rummet vibrerar linjerna och blicken har svårt att fokusera.

Den kvadratiska bilden i fonden är gjord av tunn ståltråd virad i fyra lager så ett rutmönster uppstår både två och tredimensionellt. Triptyken undersöker yta och djup, framför och bakom, ljus och skugga, en lek med blicken.

I Det inre rummet står en kvadratisk glasskiva på golvet en decimeter från vägg, bemålad på baksidan med oljefärg. Färgen är applicerad med tre fingrar direkt på glaset i små cirkulära rörelser. Här är en strålkastare på stativ placerat. Ljusarrangemanget tillsammans med bilden skapar en dramaturgi som saknas i det yttre rummet.